Wall street Journal - intervju med Jennifer Lawrence~

När du blev erbjuden att spela huvudrollen i Hungerspelen, kändes det som om du stod vid ett vägskäl?

Jag kände av berömelsen på Oscar och jag gillade det inte. Det är en hemsk sak attt säga för att det är en sån stor ära. Men jag gick från att vara normala jennifer till att vara på alla dessa fester  där jag inte kunde vara tjejen i hörnet som stog och drog skämt. Alla behandlar mig annorlunda och pratar med mig helt annorlunda och jag vet att de ljuger och att de ser upp till mig.

Det var en väldigt bissar tid att bli presenterad (en del) som skulle utan tvekan kunna göra mig till den mest kända personen i min ålder om ett år. Jag kommer ihåg när jag satt på ett café i London och tänkte, om jag sääger ja till det här jobbet, kommer folk att kort på mig med sina mobiltelefoner nästa år. Och jag kunde inte se något positivt med det. Men jag kunde inte tacka nej till ett manus som jag älskade bara för att jag var rädd.

Filmen börjar spelas in snart. Får du första-dagen panik?

Det är lungt med skådespeleriet, men att börja med en film är läskigt. Kommer de att gilla mig? Kommer jag få vänner? Kommer directorn att vara elak? Tänk om alla går och käkar middag utan att bjuda mig? Och det är så varenda gång. En vän sa att jag skulle ta med mig en av mina bästa vänner som personlig assistent, vilket var ett smart förslag. Det är en konstant och hon påminner mig om hemma.

Vilken sorts skådis vill du vara?

Att vara en skådespelare är bara en liten del av det jag vill vara. Jag vill göra filmer, typ the Coen Brothers eller Adam McKay, och jag vill vara en skådespelare som Meryl Streep och jag vill bli som min mamma och köra en minivan.

Source: WSJ


Kommentarer

Lämna en kommentar här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:






Följ HCJ på:
bloglovin